Project APE var ett reklamjippo av Groundspeak år 2001 inför premiären av nyinspelningen av filmen Apornas Planet, i samarbete med filmbolaget 20th Century Fox. Man placerade då ut 14 speciella cacher på olika håll runt världen. Dessa räknas som en egen cache-typ och har sin egen ikon.
2011 fanns bara två av dessa cacher kvar i livet. Den mest välbesökta var http://coord.info/GC1169 i Snoqualmie Mountains, utanför Seattle i USA. Jag och 5 andra bestämde oss då för att åka dit. Vi bokade flyg, boende m.m. och gjorde oss klara att åka. 3 veckor innan resan mugglades cachen och arkiverades...
På bilden nedan är vi på väg in i tunneln (flera kilometer lång) som leder till platsen för den APE-cachen. VI gick alltså dit fast vi visste att den var borta
Resan blev kanonkul ändå, men det var ju det där med den där apjäveln...
Ända sedan dess har det där med den sista APE-cachen gnagt i skallen på mig. Haken var ju att den låg i en regnskog i Brasilien. Så i våras åkte it95egu, som liksom jag bor i Ludvika dit tillsammans med sin sambo, som bott i Brasilien i flera år. Dels gjorde bara detta faktum mig ännu mer sugen och dessutom blev det plötsligt mycket enklare att börja smida konkreta planer med all info från henne.
Så, i slutet på oktober var det dags! Jag och den manliga halvan av Citykatterna flög från Arlanda till Sao Paulo, där vi övernattade på hotell. Självklart loggade vi först en cache vid flygplatsen så att vi fick varsitt prydligt personligt rekord i cache-to-cache distance under ett och samma dygn. Morgonen efter hämtade vi ut en hyrbil och tog oss ut genom den helt galna Sao Paulo-trafiken och började navigera oss mot nationalparken i Intervales, där cachen finns. Det finns inte så gott om cacher i Brasilien, men det finns faktiskt en trail om ca. 60 burkar som går just från Sao Paulos utkanter och till Intervales. I ren körtid tar det 4-5 timmar, men ska man logga trailen (görs bäst på nervägen) tar det ytterligare några timmar. En och annan burk var borta, men vi hittade de flesta. Framåt skymningen rullade vi in i parken och kunde få nyckeln till vårt rum på en av lodgerna.
Det är möjligt att åka direkt från Sao Paulo, logga cachen och tillbaka på en dag, men då hinner man inte ta ngt på vägen och ärligt talat missar man ngt då. Vi valde att bo inne i parken i 3 nätter, så vi hade gott om tid att vandra i denna fantastiska natur - och självklart logga de flesta av de andra cacher som finns där
Efter en natts sömn var det så dags att leta rätt på http://coord.info/GCC67. Vi tog bilen en kort väg och hittade utan problem vandringsleden som leder upp på rätt berg. Det bar ganska rejält uppför i början. Stigen var inledningsvis ganska bred men efter ngn kilometer gör den en tvär böj och det är där man ska vika av in på en betydligt mindre stig. Här är det tydligen många som missar den otydliga stigen man ska in på. Här blev det också djungel på allvar! Det var betydligt mer djungel och regnskog än vad vi räknat med. Det går i princip inte att ta sig fram utanför stigen utan där finns bara en kompakt grön vägg av växtlighet - träd, buskar, snår och lianer. Det är dessutom väldigt kuperat, men stigen går mestadels på skrå.
Det pirrade i magen när man såg antalet kvarvarande meter minska stadigt på GPS:en. Lagom till vi nådde nollan tog stigen i princip slut. Jag tittade omkring mig och ca. 10-15 meter upp i en sluttning kunde jag se ngt sticka fram bakom ett träd. Fram med kameran för att filma den sista biten, och så var vi vid resans mål! Jag tror inte man kan komma närmare ngt som kan liknas vid en geo-orgasm
Vi tillbringade nog en halvtimma vid cachen, med att ta en massa kort och bara njuta. Därefter återstod bara vandringen ner från berget igen.
Vi tillbringade sedan ett par dagar till i Intervales. Vi hann logga nästan alla cacher i området. Det finns flera earthcaches och traddar, men också en multi, wherigo, letterbox och ett par mystar. Som bonus fick vi även en FTF. En hel del av cacherna i området är utlagda av användaren Intervales, som egentligen heter Junior och är chef i parken. Junior talar helt ok engelska, ngt som är tämligen ovanligt i Brasilien för övrigt. De flesta kan i princip inte ett ord.
Efter våra dagar i Intervales var det bara att styra hyrbilen mot Sao Paulo igen. Nu lyckades vi med vad jag innerligt hade hoppats vi skulle slippa - att köra fel. Motorvägen som leder in i stan är gigantisk med ibland så mycket som 8-10 filer, avdelade med betongsuggor. Har man otur och råkar hamna på fel sida är det inte säkert man kommer av där man ska. Precis det hände oss. Det hade varit bättre att följa skyltningen än vår GPS kan man säga
. Följden blev att vi hamnade i ett mindre trevligt område. Precis innan vi åkte såg jag ett videoklipp på Expressens hemsida där en kille blev rånad på sin moppe mitt i stadstrafiken just i Sao Paulo. Det klippen var väldigt närvarande i mitt huvud helt plötsligt... Allt gick dock bra och till slut blev vi av med hyrbilen också och snart var vi tillbaka på flygplatsen - redo för nästa äventyr på vår resa.Slutligen - lite bilder:
Vid resans mål!
Loggboken.
Rejäl burk!
